Syskonkärlek på hög nivå <3

Efter att Melinda varit på Dagis idag så drog vi till min vän Mimmi här på området så barnen kunde leka av sig ute lite ;)
 
 
 
Melinda skulle tvunget snurra Celina i gungan och dem båda verkligen ÄLSKADE detta och skrattade och log och riktigt njöt <3 Får sällan dem på bild när dem båda är med samt att dem är så överlyckliga och har kul ihopa men denna bilden blev bara så himla fin på dem ;)
 
 
 
 
 
 
 
Och här kommer några fler snurr bilder på töserna ;)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Medans Melinda va på Dagis idag så va jag och Celina med min andra vän Mimi ;) Blev en runda till olycksplatsen där jag va passagerare när min vän Richard Sorsa dog den 12 Juni 2002. Väl framme vid platsen blev det känsloladdat för oss båda då vi pratade om allt om olyckan. Mimi är vän med en som va kollega till Richard som åkte dit kvällen efter det hade skett då han sörjde Richard och väl där på plats fanns min syster Kajsa helt förstörd och grät och Mimi blev chockad och frågade hur det va med henne när hon sen berättade att jag va med i olyckan blev Mimi helt förstörd så dem körde till mig och hälsade på mig på intensiven direkt.
 
Jag har dock väldigt dåligt minne över vem och vilka som va och hälsade på mig på intensiven när jag låg där i 1 vecka och minns inte att Mimi va där men hon berättade att jag bröt ihop och va så glad över att få se henne då vi inte hade setts på 1 år ca och vid det tillfället så va även Mimi sörjande till en väldigt nära vän som dog i en bilolycka tidigt den våren så vi fann varandra igen där och det är jag glad för att våra vägar korsades igen för vi är bästa vänner och finns i nöd och lust för varandra och utan Mimi hade jag inte klarat mig <3
 
 
 
Tog en bild på muren/väggen idag och dem mörka ställena är lagningar från kraschen in där samt att några stenar blivit intryckta i väggen och denna mur är en bastant sak då det går en järnväg ovanför. Glömmer aldrig ljudet jag minns av smällen mot muren med metallen mot stenarna och glas som krossades...
 
 
 
 
 
 
 
Hjärnan är bra klok för jag har inget minne av olyckan vilket är skönt men minnesbilder har jag fått då och då efter händelsen men långt ifrån alla pusselbitarna har jag men få saker minns jag. Vittnen har berättat hur bilen slagit i kantstenen sen voltat upp ett antal meter upp i luften och voltat runt i luften sen in i muren med taket sedan min sida av bilen sedan ner på däcken.
 
 
 
Delar gärna med mig av detta då jag va ung och man tror man är odödlig för man inte tänker förnuftigt och livet leker men så är inte fallet och jag är ett levande bevis på detta men jag hade en riktig änglavakt sa räddningspersonalen som fick skära ut mig och Richard för dem blev chockade när dem såg att jag var vid liv!
 
 
 
Carpe Diem                              c",)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0