Ingen värme har vi än =(
Va en sväng i HBG innan idag och fick lagat min dyra dammsugare med en kontakt som släppt och tog bild på detta och ja undrar nu bara som såhär : Heter det inte Dunkers?! Rätta mig om ja har fel =P
Vilken miss dem gjort med stavningen! *haha* Tog en annan bild på en Renault med detta reg nr =P Min Mummo heter Maire så d va rätt lustigt ;)
Körde en sväng till olycksplatsen med nu när jag ändå va i HBG. Va vid Maria station som olyckan skedde den 12 Juni 2002 =( Richard dog direkt och jag ådrog mig en massa inre skador. Ska skriva om det här sen en dag när ja har tid till att skriva en "Roman" om vad som hände. Det förändrade mitt liv väldigt mkt! Tar en dag i taget och lever i nuet och oroar mig inte i onödan utan allt har sin gång och allt löser sig succesivt förr eller senare. Att bara grubbla en massa hjälper inte, man mår bara sämre och sämre. Finns ALLTID en lösning på allt, så är det bara! Det enda hindret för att lösa ngt är en själv!!! Så är det! Den hårda sanningen! Man får d inte bättre än vad man själv gör det till ju. Tog en bild på muren. Syns inte så mkt på skadorna men många stenar e intryckta och sprickor mm och denna muren, byggnationen e riktigt massiv ska man ha i åtanke!
Dem mörkare partierna e lagningar sen olyckan då teglet gick sönder mm. Det svarta räcket till höger försvann med så det är nytt det som sitter där. Detta räcket va ca 10 cm från mitt huvud i bilen att spetsa mig så jag hade en enorm änglavakt! Alla sa att ja hade riktig änglavakt och att ja skulle inte ha överlevt kraschen. R.I.P. Richard Sorsa!!!
See ya c",)
Heisann. Leste det du skriver over her, og kan tenke meg hvordan du hadde det når det skjedde, og ikke minst i ettertid. Vet ikke hva som skjedde i denne ulykken, om det var stor fart som forårsaket den eller ikke. Har selv mistet flere venner som har kjørt seg ihjel på grunn av fart og ikke minst kjørt i ruset tilstand, og de som har dødd av overdose som ikke var planlagt tror jeg, men uansett så er det ille når man mister noen man er glad i. Jeg håper du har det bedre nå, og at du har venners som kan være der for deg, noe du sikkert har hatt hele tiden. Når jeg mistet min mor i påsken 1989, det samme året jeg fylte 21 år, så hadde jeg det tøft, for mine søsken untatt min søster, tenkte bare på seg selv og sin familie, men jeg klarte å komme over det nesten alene og har ikke snakket noe særlig ut om dette heller, hverken før eller senere, for jeg var og er litt sta og skal klare alt alene, tror man men det er ikke slik. Men tilbake til ulykken din, så er det viktig som du skriver at du må leve i nuet, og ta en dag av gangen, for ellers vil du komme til å bli koko. Liker det du skriver om at det ikke nytter å gruble, for da blir man ihvertfall smårar (tokig) , og alt løser seg etterhvert. Du får ha en riktig fin dag videre, og take care og lykke til videre. Mvh Glenn
